Saknar känslan av vind i håret och marken susande förbi under löparskorna.

Ännu en dag förbi, dagarna går alldeles för fort när man är ledig. De har ju verkligen varit så sjukt fint väder här idag och då lyckas alltid jag och sambon på något sätt få lite gjort. Något som varit väldigt påtagligt idag har varit mina ben. De gör så fruktansvärt ont i dem så fort jag ska ta mig längre streckor, de har krånglat sedan förra veckan och jag har dragit slutsatsen att flytten satt sina spår.
Men idag allafall vid fem tiden bestämde jag mig för att jag skulle allafall testa att springa. Så jag smörjde in mig med liniment och sen på med kompressionsstrumporna, redan påväg ner i trappan kände jag att benet sa ifrån. Men jag värmde upp och sen körde jag igång. Jag hann inte springa mer än 500meter innan de kändes som att benen skulle gå av. Så de fick bli en powerwalk istället. Men för mig blev det inte något härlig runda i solen utan de blev mer som en sorg-parad då det kändes som att hela örebro var ute och sprang. Jag är så trött på att benen ska krångla så fort de går bra för mig, så fort jag får hopp om att de är över kommer de tillbaka och påminner mig om vem som bestämmer.
 
Imorgon ska jag äntligen till en sjukgymnast, hoppas verkligen på att få mer svar där då google redan sagt allt. Jag drömmer typ om hur han tar fram en kräm som ska trolla bort alla skador i benen och så de aldrig kommer tillbaka, men fattar ju själv att de aldrig kommer hända, han kommer säkert säga de jag befarar "du behöver vila". Idag när jag och sambon satt och prata om mina ben så sitter jag och tittar på vaden och ser hur min muskel i fram vuxit sig sjukt stor!! När jag och emil jämförde var min nästan dubbelt så stor som hans, så vi har börjat diagnotisera mig med fel löparstil, haha, det påverkar ju ganska mycket hur man sätter ner foten, hur musklerna jobbar så jag hoppas denna sjukgymnast kanske bekräftar de, att jag bara behöver träna upp baksida vad. Håll tummarna!! 
 
I sommar kommer jag nå mitt mål, jag bara måste de, har kämpat för länge för att inte få något tillbaka, men de är ju som de säger att vägen till framgång är inte en raksträcka utan en kringelkrok väg.