Främlingar och föräldrar.

Jag läste precis Katrinz senaste inlägg och varje gång jag läser om hur föräldrar blir behandlade så rycker en nerv till. Allt började när min kusin berättade för mig om hur hon och många andra får frågan av främlingar på stan om de ammar sitt barn. Hon berättade att hon stod i spåvagnen med barnvagnen och då lutade sig en äldre kvinna fram till hennes barn och sa ungefär såhär, "Ammar din mamma dig?". Varje gång jag tänker på denna historie blir jag irriterad. Hur kan främlingar anse sig berättigad att veta om mamman ammar sitt barn. Att detta ska ens behöva vara en fråga anser jag är ett bevis på att allt för många anser sig ha rätten till att påverka/säga hur andra ska sköta sina barn. Om amning inte funkar för mamman så är mjölkersättning en väldigt bra lösning? Att regeringen idag ska rösta om att förbjuda reklam för mjölkersättning visar indirekt för alla dessa människor att de hade rätt, att mjölkersättning inte är okej. Låt alla mammor själva bestämma om de vill amma eller ej! 
 
När man läser på blondinbellas läsares kommentarer ser man hur många som tar det i sina händer att ge massa råd och pekpinnar om hur hon ska uppfostra Gillis. Det är just detta som äcklar mig, människor som hela tiden ska lägga sig i hur andra uppfostrar och sköter sina barns uppväxt. 
Varför tror dessa att de vet bättre än en annan medmänniska? 
Och nu, när katrin skrev om hur en man sagt "Jag hoppas det blir en pojke" . Varför kan inte denna man hålla de för sig själv om han nu känner att det bara är en lycklig stund om man får en pojke och inte en flicka. detta väcker ju självklart andra frågor.Men varför kan han inte bara säga grattis om han nu måste säga något? 
Det känns som det är just föräldrar och blivande föräldrar som råkar ut för dessa människor, människor som måste kommentera, människor som tror dom vet bäst och som tror att deras sätt är det enda rätta. 
Låt föräldrar vara ifred, låt dem göra sina egna beslut utifrån vad som passar dem bäst.